Sjösättning och terrordåd

Sjömän och fruntimmer!

I fredags sjösattes vår dam. Två gånger till och med. Dessutom har vi planerat att ta upp henne igen på måndag. Ok, jag inser att detta kräver en viss förklaring.

Det var med iver och förväntan som vi tillsammans med övriga båtgrannar stod beredda att få våra båtar i vattnet. Först ut var Mats och Rita, deras Contrast flöt fint och efter ett par burkar startgas hostade deras Yanmar igång så de kunde komma ur vägen för Håkans Najad (med för övrigt världens tyngsta mast) som redan var halvvägs i plurret. Sist men inte minst var det så äntligen Sassy’s tur att fukta kölen.
Vi har ju varit på i stort sätt allt på båten under vintern, såsom nya genomföringar och slangar under vattenlinjen, så det fanns en viss spänning i luften. Då Sassy sänktes ned hoppade vi på och började lyfta på durkarna, döm om vår stora förtvivlan då vi tvingades konstatera att det spottade in vatten runt vår dyvika (bottenplugg). Vi fick krangubben att lyfta tillbaks Sassy till torra land och palla upp henne skamset på några stöttor.

Hmmm, vi sneglade bort mot våra båtgrannar som förnöjsamt satt och drack kaffe i sina nysjösatta båtar, hade vi blivit utsatta för sabotage i missunsamhetens tecken? Vi förstår ju om de andra är lite avundsjuka på oss ”ungdomar” som ska segla iväg. Det bär mig emot att nämna någon vid namn men i detta fall känner jag mig nödsakad att framställa vår båtgranne Mats på sannolika skäl misstänkt till dådet. Han har varit bitter på oss ända sedan vi lånade hans stämjärn, och detta är troligtvis hans hämnd. Våra båtgrannar är dessutom av den äldre skolan och arbetar enligt devisen; öga för öga, tand för tand. I deras ålder är det inte ovanligt med urinläckage och det är således högst troligt att de markerat detta genom ett ingrepp i vår bottenplugg för att ge oss ett motsvarande läckage. Haha, skämt åsido. Vi var självklart nedstämda efter nederlaget men blev på bättre humör då vi blev bjudna på kaffe och mackor i Mats och Ritas båt. Humor brukar vara ett bra sätt att tackla nederlag och vi diskuterade glatt kring våra konspirationsteorier.

Eftersom både Stefan, Robban och jag kände oss tämligen angelägna om att få segla ned till vår nya båtplats på Vindilevarvet till helgen så förberedde vi oss på en akutlagning av dyvikan för att få en chans till nytt kranlyft innan krangubben tänkte ta helg. Vi misstänkte att själva pluggen i dyvikan hade för dålig tätning och drog därför igen denna med en fet portion sikaflex. Dessutom slipade vi rent utrymmet innanför dyvikan och fyllde igen med glasfiber. Detta för att ge ytterligare stöd. Helst hade vi självklart velat ta bort hela dyvikan och plasta igen hålet, men en sådan insats tar ett par dagar att genomföra och vi ville inte ha båten liggandes med alla verktyg och delar över helgen där hon nu stod. Vi var därför extra övertygade om att vår snabblösning skulle fungera. Efter viss övertalning fick vi ok från krangubben att sjösätta igen under eftermiddagen. -”läcker det nu så kommer vi inte ta upp henne igen, då får ni fixa ett lyft någon annanstans” förklarade krangubben. Så, med spänd förväntan doppade Sassy åter kölen och vi hoppade ombord. Med stor besvikelse tvingades vi konstatera att hon fortfarande tog in vatten runt dyvikan men nu med ett markant begränsat flöde, max 1 dl i timmen. Vi kontrollerade övriga slangkopplingar och genomföringar och konstaterade att dessa var ok. Vi startade motorn och kontrollerade så att denna fungerade korrekt. Sedan mastade vi på, med god hjälp av våra båtgrannar. Vi slängde ett getöga i kölsvinet och konstaterade att läckan inte blivit värre, snarare bättre, sedan kastade vi loss. Framåt skymningen lade vi till i vår nya hemmahamn.

Resten av helgen har vi tagit det ganska lugnt. Vi har monterat ventiler och grabbräcken på däck, satt upp mantåg, borrat upp kabelkanaler för solpanelerna etc.

I början av veckan, kanske redan imorgon måndag, kommer vi ta upp båten igen. Denna gången gör vi det i vår nya hemmahamn och med masten på. Denna gången ska vi göra ett riktigt jobb och plasta igen dyvikan så att båten definitivt är tät då vi åter sjösätter. Förhoppningsvis redan till helgen.

Grabbsegling till Skagen

Så har Sassy Lady bjudit på första resan utomlands. Det var ju långledigt eftersom vi skulle fira en gammal snickarson som lärt sig flyga och att kungen börjat gå på porrklubb. Tack för det sa vi och bokade in 5 dagars segling med första resmål Skagen.

Med oss på resan hade vi Daniel och Andreas, två erfarna sjöbusar. Vi var lite spända på hur utrymmet i båten skulle funka med fem män ombord. De fick husera i salongen eftersom vi använder akterkojerna och förpiken själva och det funkade fint. Även under seglingen går det att vara fem i sittbrunnen men fler än så blir nog för mycket för en Forgus 31:a.

Vi kastade loss från Sjöhed direkt efter jobbet på onsdag med sikte på Skagen. Det blåste relativt stadiga 8m/s som tyvärr kom nästan rakt i näsan vilket gjorde att vi fick kryssa oss till Skagen. När vi angjorde som utanpåliggande 7:e båt i Skagen kunde vi stoltsera med fina 85 sjömil på 16 timmar. Det borde vara någon form av bottenrekord.

Vi kom nog fram i grevens tid eftersom det var smockfullt i gästhamnen och vi fick verkligen pressa oss in. Det var obeskrivligt gott att duka fram en sillunch i sittbrunnen med en gassande solen i nacken. Men nattseglingen tog ut sin rätt och tuppluren slutade med att vi sov ända fram till kl sju på kvällen. Trots det orkade vi masa oss ut och känna lite på utelivet i Skagen.

Dagen efter var helt underbar med strålande sol och Kicki Danielsson-festis med rosé. Vi flanerade runt och kikade på båtar och gassade i solen hela dagen. Avslutningen på Buddy Holly bjöd som sig bör på mer än giftasmogna damer i leopardtajts på Buddy Holly.

På lördag fick vi nog av Skagen och satte kurs mot Läsö. Även denna gång blåste det rakt i vitögat och vi seglade bara en kort stund på slutet. Det var rätt fullt även här och när vi la till som 8:e båt satte pensionärerna innerst Madeiran i halsen. Tydligen klarade deras med Överskottsbolaget-knapar inte av ytterligare en båt. Det är förunderligt att det är båten med 5 ”pojkar” (tydligen så är man pojk på sjön tills man fått sina första gråa hår) som skall fixa en lina i land trots att det är den minsta båten i raden och ingen annan gjort det innan.

Vi hade inte med oss någon dinge och att simma ut med 10kg ankare plus 10m kätting i munnen hade inte ens Ian Thorpe klarat av. Som tur var visade det sig att det var ett jättetrevligt par som hade båten precis innanför oss och mannen ombord ställde upp med både gummibåt och roddkraft. Ordningen var återställd och när vi fått i Daniel lite lugnande hade vi en skön kväll på Läsö. Nästa gång vi åker ut så får vi nog ta med oss lite fler tjejer ombord för att sänka guarden på surgubbarna.

Kvällens hjälteinsats stod Petter för när han hjälpte båtgrannen att fixa generatorn på deras Yanmar. Det var verkligen ett trevligt par att ha bredvid sig och man kunde hoppas att alla var så öppna och trevliga. Vi vinkade av varandra gott på väg från Läsö dagen efter med seglen hissade.

Vi avslutade seglingen med att ligga på svaj i Utkäften på söndag kväll och sedan gå upp till Marstrand för att visa gamla Sassy. Maxin är ju till salu och medans Petter och Robban fixade det sista inför spekulanternas ankomst städade och fixade vi lite med nya Sassy. Jag passade på att installera en ny tankmätare vilket skulle visa sig generera ytterligare äventyr.

Och det var ingen trevlig erfarenhet vi skaffade på grund av detta byte men förhoppningsvis en nyttig sådan. Efter vi gett oss hemåt för motor började det helt plötsligt ryka från ruffen. Petter och Robban kastade sig ner för att ta reda på vad som hänt medan jag och Daniel fimpade motorn och satte segel (Andreas hade tagit bussen hem för att fira förlovning). Det visade sig att det var en kabel som börjat brinna men som tur var hade det inte hunnit ta fyr och vi kunde ta oss vidare utan nån större fadäs.

Det som hade hänt var att två kablar som låg löst på tanken hade skapat kortslutning och så småningom fattat eld. När jag installerade den nya givaren så fanns inte tillgång till några kabelskor så jag lät dom hänga lösa ovanför tanken tills vidare. Så hade vi ju haft det i flera veckor i väntan på den nya givaren och jag hade inte en tanke på att det kunde skapa problem.

Skillnaden mot tidigare var att vi testade mätaren genom att slå på en brytare på motorpanelen och denna lät vi sedan vara på. Tydligen så är den konstruerad på ett annorlunda sätt mot andra mätare och ström rusade då på obehindrat. Det var otroligt skönt att det gick bra och jag hörde pappas ord eka i huvudet (som jag hört så många gånger tidigare) ”nu har du lärt dig något nytt Stefan”. Vi ska nog ta oss en titt på motor-elen och se till att säkra upp den så att något liknande inte kan hända igen.

Avslutningsvis får jag säga att det var två utmärkta gastar att ha med och om någon är sugen att hyra in dom får ni höra av er. Skulle kunna tänka mig att särskilt Daniel skulle uppskatta om någon båt med 3-4 tjejer kunde höra av sig för påmönstring. Vi i ordinarie besättning är ju inte så intresserade av sånt vi inte… ;-)

Här finns lite goa bilder från resan: