Sista kapitlet i Atlantenboken, Azorerna till Irland

Efter att lite snopet fått ändra planerna att lämna Azorerna på torsdan seglar vi från Horta till Terceira på fredan istället. Att flytta sig en kort sträcka kan vara som att kissa lite när man är bajjnödig, skönt men man känner sig ändå ofärdig. Dessutom fick vi träffa våra vänner på CU@Sea samt Adele ytterligare en gång. Terceira verkade vara fint men eftersom prognosen visade på bra förutsättningar för en kvick översegling till Cork på söndag blev det bara en dag där. Lågtrycken rullar in som bowlingklot men vindarna såg inte ut att bli alltför kraftiga så vi satte iväg på söndag mörgon. Då hade vi hunnit borsta av fjunet från botten (för nån extra tiondels knop i snittfart, mysigt jobb i 17-gradigt vatten), bunkra upp med färskvaror och ha en trevlig middag på lördan.

 

Den här seglingen är vår sista längre överfart och det känns riktigt skönt att ha klarat av Atlanten två gånger om. En kombination av flyt, skicklighet och gott humör gjorde att vi slapp de värsta vindarna väster om det sista lågtrycket. Vi seglade ju mitt i centrum ett halvt dygn då systemet stannade upp och sedan vände söderut. Mindre tur hade våra vänner i Alice in Red som gick samtidigt som oss från Azorerna men höll en nordligare kurs än oss. Dom hamnade där det var som värst och resultatet blev ett brutet ben (i en hand vid roder), två trasade segel och en bortblåst sprayhood. Vi snackar kanske 10 grader mer nordlig kurs så hade vi hamnat i samma skit. En erfarenhet som är skön att vara utan. Tittar man på spåret nedan så ser man hur lite som skiljer, dom röda prickarna som ligger till vänster om vårat spår är Alize in Red (och dom gröna är finska Adele).

 

Seglingen som fågelvägen var 1120nm fågelvägen tog oss 8 dagar, 23 timmar och 45 minuter. Vi seglade 1269nm över grund och 1236nm genom vattnet. En snittfart på 5,9kt vilket är det snabbast vi gjort på en längre sträcka. Livet ombord har varit som en enda lång dansbandsfredag och Robbans pappa blev varm i kläderna snabbt så vi kunde köra tretimmars vakter med 9 timmar frivakt. Riktigt behagligt trots att vi haft dom hårdaste vindarna på hela resan och en snitt-temperatur på 13 grader. Vi har käkat god mat trots att dansken har skott sig och fiskat slut på all Atlanten-fisk så att vi inte fick ett dugg. Hädanefter blir det väl nån makrill på sin höjd.

Nu ska vi ta emot Anneli och Caroline ikväll för lite flickvänsgull här på Irland. Det blir väl ett midsommarfirande i närheten av båten då Petters pappa Gies porsbrännvin och sillen som Björn tog med sig ska smaka fågel. Sen så ska jag och Anneli bila runt på Irland en vecka innan jag hoppar på båten igen någonstans i dom nordliga regionerna och vi siktar på Skottland där Robban ska ha en kärlekshelg med Marie och vinka av pappa Björn. Det är nära hemma nu och det känns overkligt att det snart är över men skönt att få återgå till det normala livet och träffa alla man saknar där hemma.

Nedan kommer bilder och en liten dagbok från överseglingen. Hasta luego!

Söndag 9/6
Per, Paula, Albin och Lycke möter upp på receptionsbryggan för att säga hejdå innan vi åker iväg. Dom är som alltid på bästa humör och det var nära att vi snodde med oss Albin som trubadur på resan mot Irland. Härligare familj får man leta efter. Vädret är stilla men efter två timmar kommer vinden. Den är sydvästlig och ger oss bra fart mot mål direkt. Adele kommer snart ikapp oss och vi seglar jämsides på väg nordost. Vi har lite radiokontakt under dagen men dom håller mer ostlig kurs efgersom dom ska till England. Tyvärr var det nog sista seglingen tillsammans med dom också vilket känns tråkigt med. Så vi tröstar oss med en stekt entrecote, potatis och gräddsås med en flaska rött till. Det blåser mer och mer fram mot kvällen med 12m/s och 15 i byarna.

Måndag 10/6
Vinden är stadig och vi gör en väldigt fin fart. Om detta fortsätter så hin er vi fram på 8 dygn men det vore för bra för att vara sant. Vi laddar ner en ny grib-fil och det verkar som att vindarna står sig till natten till fredag då det ska bli styv kuling med stormbyar. Jag lagar pasta med soja-grytbitar, paprika och champinjoner i brunsås.

Tisdag 11/6
Nu är Björn varm i kläderna och tar på sig ytterligare ett pass. Med tre timmar var kör Björn 6-9, Petter 9-12, Robban 12-15 och jag 15-18 så rullar vi på. Det är regnigt nästan hela dan men det spricker upp på kvällen och blir riktigt fint till middan. Robban bjuder på korvagryta med couscous. Lite senare dyker det upp valar och puffar vatten 100m från båten.

Onsdag 12/6
Idag firar vi Björns 40årsdag och får det riktigt fint. Det är soligt och vi passar på att tvätta våra gubbkroppar. Vinden lugnar sig mot kvällen och när vi plockar ner senaste grib-filen så ser det ut som att de hårda vindarna kommer först på lördag. Petter lagar grönsaksris med tonfisk och dagen till ära sprättar vi en flaska vitt.

Torsdag 13/6
Den här dagen blir den tråkigaste hittils med knappt en solstråle och mycket regn. Djurlivet börjar avta nu när vi närmar oss de vita vadernas förlovade land och vi ger upp fisket. När Petter plockar upp dragen på kvällen verkar det dock vara nåt stort som varit på ett av dragen då kroken är av och det ser tilltuffsat ut. Det blåser upp rejält på kvällen och vi seglar natten med endast lite av kryssfocken utrullad i vindar upp mot 20m/s. Regn och rusk hela natten och det börjar likna nordsjön. Middagen står jag för och det blir en välkryddad linssoppa med nybakta nanbröd, bra för marinerig av underställ.

Fredag 14/6
Vinden lugnar sig något på morgonen och dansbandsfredagen blir ganska fin. När vi plockar ner senaste väderfilen så ser det ut som att natten till söndag ska bjuda på de tuffaste vindarna hittils. Centrumet ska passera strax syd om oss och sen vika av mot Spanien. Beslutet blir att fortsätta men att hålla lite mer ostlig kurs istället för rätt på målet. Vi vill inte hamna i den sydvästra kvadranten där det ska blåsa storm. Som vanligt har vi rätt mycket fåglar som cirkulerar kring oss men delfiner a lyser med sin frånvaro sen några dagar. Robban lagar skinkmos med haricot verts till middag och vi passar på att smutta på rödvinet vi köpt på Azorerna.

Lördag 15/6
Nu är lågtrycket nära och vi har en tuff natt att vänta. Dagen har varit ganska fin och vi passade till och med på att köra värmaren när vi ändå gick för motorn. Inga fel att gå runt i mankini inne i båten då det nästan är vinter ute. Det blåser upp mot kvällen, det regnar och är ca 11 grader ute, precis som Nordsjön. Petter kämpar tappert i köket och lagar pasta med korvsås.

Söndag 16/6
Natten blev inte så tuff som väntar men vi fick lufta stormfocken i alla fall. På något sätt lyckas vi hålla oss framför lågtrycket som stannar upp under dagen och vänder sedan söderut. Helt otroligt skönt att slippa västra sidan på det där det blåser storm. Hade vi varit ett dygn sena eller hållig oss på en mer traditionell nordlig kurs skulle vi hamnat mitt i skiten. Istället lugnar vinden ner sig ett tag och ökar senare på dagen igen. Tyvärr så vrider den mot ost och vi får bidevind sista biten in. Middan står jag för, chilli con sojafärs. Pappa Björn får en ny kompis på sitt kvällspass då en svala flaxar omkring och häckar runt honom. Nära land nu.

Måndag 17/6
Inatt har vi varit fem ombord på Sassy då Björns svalpolare kröp in i ett handskfack och söv över. Vid sextiden kom han fram igen och flaxade iväg på nya äventyr, undra hur han sovit om inte vi kommit guppande? Vinden har stått emot oss hela dagen och vi har motorseglat sen i morse så att vi ska ta oss in till Cork innan det kommer dambesök. Skönt i alla fall att solen tittar fram och värmer på till hela 14 grader, de är sommar de. Trots att vi såg ett tiotal delfiner jaga fisk så har vi fortfarande ingen fiskelycka så Robban lagar till en välkryddad gryta på kokosmjölk och skinka med ris.

Kategorin dumma tjuvar och dumma straff

Vistelsen på St Kitts blir längre än tänkt pga två korkade små tjuvar. Igår var vi inne på stan för en typisk långseglarsöndag, kinamat och internet. När vi så kom tillbaka till båten och hoppade upp i sittbrunnen såg vi att någon varit där och hälsat på. I dunklet såg vi att våra vänner på Verbena kommit och ankrat bredvid oss och vi trodde såklart att det var Raymond som skojat lite med oss, haha.

Men så kom en amerikan med sin dinge över till oss och berättade att det varit tjuvar ombord. Han och några från dom andra båtarna hade sett två killar simma ut till vår båt och hoppat upp i sittbrunnen. Sen hade dom lastat ur en väska och börjat simma därifrån. Han hade då kört efter dom med dingen och tagit tillbaka väskan medan några andra hade larmat polisen som senare stod och väntade på stranden. Att simma med en väska utan att den blir blöt är nästan omöjligt så summan av det hela var en trasig iPad och två små tjuvar i fängelse. Polisen ville statuera ett exempel så redan i morse skulle jag infinna mig för att vara med på rättegångsförhör.

Det visade sig vara två unga killar varav den ena var tidigare straffad och den andra förstagångsförbrytare som var omyndig eftersom hans mamma var där. Båda erkände brottet och domaren läste lusen av dom båda och försökte dra så många växlar av detta som möjligt. De skulle förstå hur mycket dom skadar St Kitts rykte och i förlängningen turistnäringen och ekonomin. Den unga killens mamma fick tre timmar på sig att skaka fram pengar som ersättning för iPaden.

Tillbaka i domstolen fick jag först pengarna och sen en chock. För efter den något annorlunda kontantöverföringen så skulle de två få sina straff. Den kvinnliga domaren utdömde tre månaders straffarbete till den äldre 27-åringen och ynglingen (17 år) fick sju ”strokes”. Jag anade vad det betyder men och när jag frågade polisdetektiven efteråt så beskrev han att killen skulle först åka på läkarundersökning så att han var frisk för att utstå sitt straff. Sen hålls han fast hårt mot ett bord av rejäla polisbiffar (en tar armarna och den andra tar benen så att han inte kan röra sig) och blir rappad med en fet oxpiska sju gånger!!!

Det låter som ett skämt men inte då. Det var första gången på två år som nån fått piskrapp som straff här på St Kitts. Och då skulle vi veta att detta var den domare som hyser störst sympati för brottslingarna och dömer generellt ut lägre straff än de andra. Att det ens finns länder som fortfarande gör så här trodde jag aldrig. I mina ögon gick han från en simpel tjuv till en stackars kille som kommer att få det ännu svårare när ryktet sprider sig på ön.

Ilskan över att ha blivit bestulen och bekymret med att ersätta paddan (som tur är har jag backup på allt) byttes direkt till sympati. När man ser den stackars mamman i rätten som dels blir av med en summa pengar men framförallt får stå och skämmas över sin son och sen ska få ta hand om honom efter han har blivit piskad tycker jag så otroligt mycket synd om henne. Jag har ingen aning hur hennes sociala situation ser ut men förmodligen har hon inte det så lätt. Att då stå där och ta emot pengar och se skammen i hennes ögon framkallar inte någon ilska längre och jag kommer aldrig att glömma det. Jag tror inte att det är vanligt med sånna här småbrott mot seglare på St Kitts och vi har verkligen inte känt oss utsatta när vi varit här. Sånt här händer överallt i världen och det är väl bra gjort av polis och rättssystemet här att hantera det så snabbt. Att sen straffskalan är som hämtad från medeltiden borde vara ett fall för Amnesty International eller nåt liknande.

I kväll smälter vi det här och seglar vidare i morgon mot BVI med en iPad mindre och ett tråkigt äventyr rikare.

Hasta luego