Sassy Lady seglar vidare…

Ohoj kamrater!

Sassy Lady är nu såld och kommer segla vidare med ny kapten vid rodret!

Det är med blandade känslor vi tar förväl av vår dam som under 15.000 sjömil tryggt tagit oss fram mot nya mål. Tillsammans har vi korsat Nordsjön tre gånger och Atlanten två. Vi har korsat Biscayabukten och kryssat mellan fartyg i Engelska kanalen. I såväl lugna som stormiga vatten har hon tagit oss till 27 länder. Många tullare har trampat på hennes däck. Många delfiner har lekt vid hennes stäv. Många flaskor rom har tömts i hennes salong och många är de nätter vi legat i sittbrunnen och tittat upp på stjärnhimlen medans vindrodret håller stadig kurs långt bort mot horisonten. Mot nya äventyr och nytt vatten under kölen.

Vi önskar Sassy och hennes nya ägare lycka till i framtiden. Hoppas ni får många härliga äventyr ihop, låt loggen snurra!

20130807-124126.jpg

Skepp o hoj!

Single malt och slussar i Skottland

Sjömän och fruntimmer!

Sådär ja, nu har solbrännan flagnat av och vi börjar vänja oss vid det bistra nordliga klimatet. Sassys dieselvärmare har verkligen fått bekänna färg och våra underställ har åter igen fått den äran att bära arom av spännande man.

Efter några dagar i Belfast på Nord Irland, där Robbans pappa Björn tackade för sig och Stefan kom ombord igen, seglade vi vidare upp till Skottland. Vårt första stopp blev Port Ellen på Islay. Vi hann knappt förtöja innan vi blev bjudna över på pilsner hos några trevliga skottar i båten brevid. Vi pratade bl.a om den trevliga stämningen och atmosfären vi upplever på de ställen vi besökt i skottland och de lärde oss då att ett bröllop i Edinburgh är som en begravning i Glasgow. Själva var de naturligtvis från den senare.
Här på Islay stannade vi sedan för en dags vuxenvandring. Denna kulturaktivitet innefattade en vandring på tynande sjöben mellan de tre whiskydestillerierna Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. Dagen bjöd på klassiskt skottskt högsommarväder, dvs. 11 grader, kulingvind och ösregn från sidan. Vi valde att gå i jeans. Bra val. Det kändes oerhört skönt och förnämligt, poetiskt på något vis, när destillerierna dök upp i diset med sina inbjudande vitkalkade byggnader och välkomnade oss in i skydd och moderlig värme. På Ardbeg gick vi en längre guidad tur och fick tillfälle att provsmaka några udda årgångar från specialtappade tunnor. Bl.a. en 38-årig och en 24-årig, spännande. Vi fick även prova deras vanligaste 12-åriga direkt från tunnan när den tappades samt deras specialvariant Corryvreckan som lagras på franska ekfat och därför får en speciell smak av citrus och vanilj.

Dagen efter, när regnet lättat och svalorna kvittrade med sin frånvaro seglade vi vidare upp till Oban. Här provade vi också lite whisky och köpte några trevliga pavor att värma oss med under svårare tider. På fredagens morgon lämnade Robban skutan för att möta upp Marie i Edinburgh. Där har de tu planerat en romantisk weekend medans Stefan och jag ska segla båten vidare genom Caledoniankanalen till Inverness på ostkusten, där Robban sedan hoppar ombord igen.

Caledoniankanalen är 97 km lång, består av 29 slussar och 10 svängbroar. Vi har gått kanalen tidigare (2010 med gamla Sassy Lady, en Maxi 87) och hade väl egentligen inga större förväntningar. Det är hur som helst ett lugnt och mysigt sätt att färdas på vattnet och vi såg fram emot denna omväxling mot vad havssegling innebär. Underbart att slippa planera efter tidvattenströmmar och vindriktningar. Slippa brassa käk i en krängande kajuta och sjöstuva minsta lilla suddgummi ombord. Tänk att plötsligt kunna ha ett glas vin stående i sittbrunnen under gång utan risk för fadäs, det är pensionärssegling det. När slussarna stänger kl 18 lägger man till och letar upp en dusch och en restaurang. Som sagt, skön omväxling för oss luffare.

Några timmar efter att Robban lämnat sina sjömän i arla morgonstund är det dags att lägga loss. Vi är strax efter lågvatten och kommer nu ha strömmen med oss under sex timmar. Det blir en snabb och angenäm seglats och vi slussar in i Fort William på högvatten strax innan kanalen stänger för dagen. Brevid oss i hamnbassängen lägger sig en svensk Fantasi 37:a, Sea Wind. Det är Lars och Mona som tillsammans med dottern Kajsa är på väg åt andra hållet. De är precis som vi medlemmar i JRSK (Jorden Runt Seglar Klubben) och vi har mycket att prata om. Kvällen går fort och bjuder på såväl nescafè som rom.

Dagen efter står vi beredda när kanalen öppnar. Redan i första slussen slår vi oss i slang med ett gäng sköna pajsare i en liten fiskebåt. Vi såg att båten hade hemmahamn Fraserburgh, en liten ruffig hamn vi besökt på ostlusten, så vi började tjata lite med de tre grabbarna ombord. Vi berömde bl.a deras lokala pub Ship Inn och diskuterade de skamfilade duscharna i sjömanskyrkan. grabbarna var oerhört trevliga och det visad sig att den ena av dem precis hade köpt båten i Irland och tagit med sig två polare för att hjälpa till att leverera hem den genom kanalen. De var alla rysligt bakfulla och den ena såg faktiskt rent bedrövlig ut. Han hävdade dock att han normalt sett inte dricker, det är hans kompis med båten som hetsat honom kvällen innan. Jo visst, säger kompisen med båten, och normalt sätt äter han inget heller. Ha ha, svarar den bakfulle som är nästan lika bred som lång. Skottarna har härlig humor.
Hela dagen slår vi sedan följe med fiskebåten (vid namn Still Game) men när vi kommer in i första sjön, Loch Lochy, vinner deras större motor och de får försprång. Tyvärr får de sådant försprång att de precis hinner med en sluss, som vi naturligtvis missar. Efter en stund sprakar det till på VHF:en och de ropar upp oss, vi hör något om att förloraren bjuder på öl i baren :-). När slussarna stänger har vi tagit oss till Fort Augustus, där vi stannar för natten.

Nästa morgon vaknar vi till strålande sol och efter kaffet slussar vi ned till Loch Ness. En lätt bris i aktern och en underbar segling med gennaker över platt vatten. Vi seglar förbi en segelbåt med två skottska fysiklärare som vi sedan väntar in i nästa sluss. De var avundsjuka på vårt stora färgglada lättvindssegel. Vi har sedan följe ned till Inverness där vi precis hinner igenom sista svängbron innan stängningsdags. Skönt, vi ligger nu alldeles i kanalens utlopp och räknar med att slussa ut med högvattnet imorgon tisdag. Då är Robban tillbaka och vi ser ut att ha ett fint väderfönster över Nordsjön på vår sista etapp hem mot Göteborg.

Om allt vill sig väl räknar vi med att lägga till hemma i götet redan i slutet av nästa helg. Då blir det skumpa och inlagd sill!!!

Skepp o hoj!