Kategorin dumma tjuvar och dumma straff

Vistelsen på St Kitts blir längre än tänkt pga två korkade små tjuvar. Igår var vi inne på stan för en typisk långseglarsöndag, kinamat och internet. När vi så kom tillbaka till båten och hoppade upp i sittbrunnen såg vi att någon varit där och hälsat på. I dunklet såg vi att våra vänner på Verbena kommit och ankrat bredvid oss och vi trodde såklart att det var Raymond som skojat lite med oss, haha.

Men så kom en amerikan med sin dinge över till oss och berättade att det varit tjuvar ombord. Han och några från dom andra båtarna hade sett två killar simma ut till vår båt och hoppat upp i sittbrunnen. Sen hade dom lastat ur en väska och börjat simma därifrån. Han hade då kört efter dom med dingen och tagit tillbaka väskan medan några andra hade larmat polisen som senare stod och väntade på stranden. Att simma med en väska utan att den blir blöt är nästan omöjligt så summan av det hela var en trasig iPad och två små tjuvar i fängelse. Polisen ville statuera ett exempel så redan i morse skulle jag infinna mig för att vara med på rättegångsförhör.

Det visade sig vara två unga killar varav den ena var tidigare straffad och den andra förstagångsförbrytare som var omyndig eftersom hans mamma var där. Båda erkände brottet och domaren läste lusen av dom båda och försökte dra så många växlar av detta som möjligt. De skulle förstå hur mycket dom skadar St Kitts rykte och i förlängningen turistnäringen och ekonomin. Den unga killens mamma fick tre timmar på sig att skaka fram pengar som ersättning för iPaden.

Tillbaka i domstolen fick jag först pengarna och sen en chock. För efter den något annorlunda kontantöverföringen så skulle de två få sina straff. Den kvinnliga domaren utdömde tre månaders straffarbete till den äldre 27-åringen och ynglingen (17 år) fick sju ”strokes”. Jag anade vad det betyder men och när jag frågade polisdetektiven efteråt så beskrev han att killen skulle först åka på läkarundersökning så att han var frisk för att utstå sitt straff. Sen hålls han fast hårt mot ett bord av rejäla polisbiffar (en tar armarna och den andra tar benen så att han inte kan röra sig) och blir rappad med en fet oxpiska sju gånger!!!

Det låter som ett skämt men inte då. Det var första gången på två år som nån fått piskrapp som straff här på St Kitts. Och då skulle vi veta att detta var den domare som hyser störst sympati för brottslingarna och dömer generellt ut lägre straff än de andra. Att det ens finns länder som fortfarande gör så här trodde jag aldrig. I mina ögon gick han från en simpel tjuv till en stackars kille som kommer att få det ännu svårare när ryktet sprider sig på ön.

Ilskan över att ha blivit bestulen och bekymret med att ersätta paddan (som tur är har jag backup på allt) byttes direkt till sympati. När man ser den stackars mamman i rätten som dels blir av med en summa pengar men framförallt får stå och skämmas över sin son och sen ska få ta hand om honom efter han har blivit piskad tycker jag så otroligt mycket synd om henne. Jag har ingen aning hur hennes sociala situation ser ut men förmodligen har hon inte det så lätt. Att då stå där och ta emot pengar och se skammen i hennes ögon framkallar inte någon ilska längre och jag kommer aldrig att glömma det. Jag tror inte att det är vanligt med sånna här småbrott mot seglare på St Kitts och vi har verkligen inte känt oss utsatta när vi varit här. Sånt här händer överallt i världen och det är väl bra gjort av polis och rättssystemet här att hantera det så snabbt. Att sen straffskalan är som hämtad från medeltiden borde vara ett fall för Amnesty International eller nåt liknande.

I kväll smälter vi det här och seglar vidare i morgon mot BVI med en iPad mindre och ett tråkigt äventyr rikare.

Hasta luego

Slitna sjömän och fish’n'chips

Sjömän och fruntimmer!

Idag är det tre tämligen utslagna sjörövare som ligger och jazzar i den alltjämt fuktiga kajutan.

Igår kväll var det annat ljud i skällan, jääädrar va gött med whisky, framfot och ringdans på den lokala puben. Lördagens regatta avslutades med en sjusärdeles fest på seglarklubbens pub och som solbrända utbölingar kände vi oss extra varmt välkomna. Det var till och med snubblande nära att vi blev bortgifta med Erlands tre med skottska mått mätt söta döttrar. Erland som hade kommit bra till i dagens seglingstävling vann bl.a en flaska vodka och några flaskor portvin. Fram på småtimmarna var han väldigt glad i hatten och tyckte att vi var riktigt spännande män som seglat i en liten båt från sverige, och detta gav oss så att säga viss fördel i kontakten med hans döttrar… :-)

Vi trivs bra här på Orkney, det är bättre väder och mer liv och rörelse jämfört med Shetland. Under våra dagar på Shetland låg dimman ständigt tät och vi såg knappt hur det såg ut utanför hamnen där vi låg. Dessutom var vi efter första natten enda båt på bryggan, det kändes inte som att ligga i Smögen vecka 29 direkt.

Jaha, så vi bestämde oss ganska omgående för att trotsa dimman och segla sydväst mot Orkney. Eftersom vi inte har radar ombord ropade vi upp hamnkapten över VHF för att deklarera vår avfärd, de hjälpte sedan till att varsko kringliggande fartyg och säkra vår kurs ur hamn.

Dagen, natten och morgonen som väntade oss kom att bli den mest spännande segling vi hittils upplevt. Dimman vägrade lätta, vi hade stadig halvvind och sköt fram genom vattnet i 5-6 knop medans vi gav regelbundna mistsignaler och utrop över VHF. Vi fick emellertid aldrig gensvar och antog att vi var tämligen ensamma där ute på vår färd. Under natten passerade vi Fair Isles och eftersom vi ändå inte såg röken av land valde vi att hålla ut så gått vi kunde. Plötsligt hörde vi dova mistlurar i horisonten och trodde först att dessa kunde tillhöra något fartyg på väg mot Island. Nya utrop på VHF:en, inga svar. Efter att ha studerat sjökorten lite noggrannare insåg vi att det var fyrarna på Fair Isle som skickade dessa ljudsignaler, skönt, vi var fortfarande ensamma och inte på kollissionskurs med någon hård stäv på något rostigt gammalt fraktfartyg.

Vid kl. 4 på morgonen minskade vi vår framfart, vi hade då nått Orkneys norra ögrupper. Plötsligt visade sig höga klippor och grottformationer ur dimman, vi gled långsamt in och hittade en skyddad vik. Där lade vi ankare för att få sova några timmar i väntan på att dimman förhoppningsvis skulle lätta då morgonen kom. Dessutom ville vi invänta den sydgående tidvattenströmmen för vår fortsatta färd mot Kirkwall.

Vi sov som stockar i fyra timmar, sedan vaknade vi av att båten stod och ryckte i den kraftiga strömmen, dessutom hade vår vindgenerator nu börjat ladda betänkligt och stod och tjöt på sin ställning. Vinden hade vridit helt om och blåste nu rakt västligt med 13-16 m/s. Detta stämde hyggligt mot prognos fast vindstyrkan var högre. Vi satte minimalt med segel och lade loss. I vikens utlopp loggade vi 13 knop över grund, 4 knop genom vattnet. Vi visste att strömmarna skulle vara extremt starka i området men överraskades ändå av att den lokalt satte oss 8-9 knop. Tack och lov att vi inte gett oss på att försöka ta oss mot denna ström tidigare under natten. Dimman hade nu lättat och stundtals tittade till och med solen fram. Detta var den definitivt häftigaste seglingen vi någonsin varit med om. Alla var skärpta till max, vi vrålade fram i våra dryga 10 knop med vinden in om styrbord i stadig kulingstyrka. Vi hade en liten flik försegel ute för att behålla styrförmågan och undvika de områden med ”overfalls” och ”eddies” som fanns utmärkta lite här och där på sjökortet.

Sedan hände något spännande, eller till och med lite skrämmande kan jag tycka. Vår vindgenerator laddade som aldrig förr och snittade ca 20 Ampere i den kraftiga vinden. Så plötsligt slet sig en vinge av och kort därefter flög hela propellern av och sköt ned i havets djup alldeles bakom rorsman. Det blev knäpptyst. Hjärtat hamnade i halsgropen en stund då vi förstod vilken tur vi haft som inte träffats av detta vinande vilddjur där vi satt alla tre i sittbrunnen. Med en vinghastighet på flera hundra m/s skulle den defenitivt ställt till med stor skada om den tagit en annan väg. Nu kändes det rätt åt den satans snurran att den hamnade på Nordsjöns botten, där kan den ligga och skämmas till den ångrar sig.

Så, snabbt gick koncentrationen åter till seglingen, vi satte bottenrevat storsegel för att kunna ta bättre höjd då vi började att kryssa oss in i sundet öster om Kirkwalls hamn. Vi försökte stötta med motor för att snabbt komma igenom det stökiga sundet med vind mot ström. Detta var lönlöst med vår klena maskin och vi gav snabbt upp denna meningslösa ansats. Efter ett par snabba slag gled vi så in i Kirkwalls skyddade hamnbassäng, nöjda och glada, ja till och med upprymda efter dagens händelserika seglats. Jääädrar va gött!

Senaste dagarna har vi hängt omkring här i nejderna. Besökt det mycket trevliga Highland Park destilleriet, besökt de flesta av stadens pubar. Just nu sitter vi på Skipper’s Pub, dricker Tennant’s och skriver detta blogginlägg. Det regnar och blåser utanför porten. Vi hade tänkt lägga kurs mot Göteborg imorgon men väderprognoserna ser lite sådär ut. Nordlig vind på 17 m/s gör att man kan hålla sig för skratt där ute på Nordsjön. Vi blir nog kvar ytterligare någon natt…

Skepp o hoj!

Riggutbildning med JRSK

Ikväll har besättningen varit på första JRSK-aktiviteten, en kurs i riggkunskap. JRSK anordnar lite olika kurser och träffar och vi gick med i klubben i höstas. Just den här kursen hade nog Robban och Petter kunnat hålla i själva men för mig som sitter och nickar och tar en till sipp från bärsen när båtgrannen frågar om vi har vaxat röstjärnen passar den perfekt.

Kursen (beskrivning) är uppdelad på tre tillfällen och hålls av Magnus Larsson på Yacht Sport. Magnus, som har erfarenhet från långsegling och har arbetat på Seldéns, driver Yacht Sports och jobbar med allt möjligt som har med riggen att göra. Det var ett trevligt gäng som deltog med många sjömil innanför västen så jag höll tillbaka på seglingssnacket :-)

Så till själva innehållet. Första tillfället handlade om hur man dimensionerar en rigg och lite olika aspekter av hållbarhet och felaktigheter som kan uppstå. Just dimensionering och modifieringar av riggen var intressant men inte så direkt användbart. Det gav dock en bra grund för vilka principer som gäller. Kvällens sanning var att ”ingenting håller, det är bara en fråga om när det går av”.

Det jag plockade med mig från första tillfället var nog detta:

  • Det som oftast går sönder först är aktre undervanten.
  • Rostfria beslag och annat som man monterar på masten fräter och kan förstöra maströret. Lackning med primer eller någon form av skyddsplast behövs. Funderar lite på hur det ser ut med mastfoten som sitter på vår Forgus… Något att kontrollera i vår.
  • Sprickor som bildas i masten kan stoppas genom att man borrar ett hål i slutet på den.
  • Saker att leta efter för att kontrollera riggens skick:
    • Sprickor
    • Deformationer
    • Felaktig rörlighet/glapp
    • Korrosion
    • Åldring
    • Linjering

Avslutningen var intressant när JRSKarna fick berätta vilka vanliga problem och haverier man haft under sina seglingar. Jag funderade länge på om jag skulle ta upp den där gången då pungen nuddade kissvattnet när jag satt på dass i kraftig krängning ute på Nordsjön men kopplingen till riggen var lite långsökt. Här är i alla fall ett par saker som kom upp:

  • Skotlinor skaver av. Åtgärder finns med linhöljen mm men det verkar som att regelbunden inspektion är det viktigaste.
  • Brott på vant som till 99,9% uppkommer där vajern är fastpressad i fästet. Man bör kolla att alla kardeler är hela genom att böja vajern vid infästningen (givetvis när man mastat av) eftersom man kan ha brott som inte syns så lätt.
  • Kickstagshaveri är vanligt då man seglar långt på slör eller läns. Som jag förstod det får man svängningar som gör att det blir utmattning i kickern.
  • Skurna trissor.
  • Elkopplingar som går in i masten är dåligt gjorda och går ofta sönder.
  • Travare går sönder och ger en massa följdfel som kan göra att skenan i masten havererar. Man bör bli misstänksam om det går trögt att hissa seglet då detta kan vara en indikation på ett sånt fel.
  • Rullsystemshaveri.

Nästa del är om en vecka och då skall vi gå in mer på hur man justerar sin rigg på bästa sätt. Tror att jag får plugga in ett par riggtermer så att jag kan ordbajsa lite om det är någon som försöker prata segling med mig nästa gång.

/Kocken